Utte

Drakar och Demoner

Generellt

Det här är det första rollspel jag spelade för länge sen på 80-talet. Nu har det kommit i nyutgåva med en fornnordiskt inspirerad värld som heter Trudvang. Jag är väldigt förtjust i detta spel och framförallt spelvärlden. Däremot gillar jag inte att slumpa så mycket när man slår fram karaktären då jag tycker att spelarna ska få välja själva vad de vill spela. Därför har jag gjort en PDF med husregler som finns på Downloads sektionen på denna hemsida.

Kampanj

Jag ska spelleda en kampanj som börjar med äventyret Galtevår. Nedanstående rollpersoner deltar. Länkarna är skyddade och endast till för respektive spelare.

Hilmar

Presentation

Lång och ganska reslig. Rakat huvud, välansat och gråspräckligt skägg. Näsan är lite sned och har någon gång slagits av och rättats till. Stålgrå ögon med varm blick. Tilltagande skrattrynkor kring ögonen. Är klädd i traditionella kläder av ylle och lin i bruna och gröna nyanser. Är till större delen täckt av en förstärkt läderrustning. En stor skäggyxa sitter i vapenbältet och på ryggen hänger en stor sköld i trä. Skölden täcker en packning.

Hilmar

Erbin

Presentation

Erbin är av medellängd med långt svart hår (vilket är lite ovanligt för en person från Mittland, men förklaringen är troligtvis Dranveltes närhet till Osthem och Vildland). Håret bärs normalt utslaget, med en eller flera små flätor uppbundna med hjälp av invävda läderremar och små snidade trädetaljer. Ögonen är grå och ofta kan man se nyfikenhet och kunskapstörst speglas däri.

Klädstilen är normal med naturens färger, dock med ett vargskinn som bärs utanpå som skydd för kylan. En kraftig vandringstav är alltid vid Erbins sida, och från den hänger vanligtvis en eller flera små mystiska trämedaljonger. Vid bältet hänger en extra läderpung som ser ut att vara fylld med vanliga stenar.

Vid hans sida finns alltid en väldresserad vakthund med tillnamnet Svarte, då den har tjock kolsvart päls.

Erbin

Bråde

Presentation

Bråde, född då liljekonvalj och syren står i blom (27/5), är knappt tre alnar lång (1,7m, tre (svenska) alnar är ca 1,78m) med kort, rakt, mörkt hår, som under sommaren bleks till att få får en nyans åt det rödbruna hållet (fortfarande mörk, syns tydligast i solsken), men under resten av året i det närmaste svart. Ett något ovant liv i vildmarken, samt att han inte längre vill bära långt hår (han inbildar sig att det är opraktiskt), har gjort att Bråde kapar sitt hår själv med kniv till en ganska ovårdad spretig frisyr, något som han visserligen är noga med att direkt åtgärda om han besöker en by eller stad. Bråde bär skägg, men det är tunnväxt och blir aldrig särskilt långt. Hans ögon är gröna, och hans proportioner slanka och lite utdragna.

Bråde bär godemanskläder, den grågröna yllemanteln med mönstrad bård och spänne i brons har blivit lätt solblekt, men övrig klädsel är i gott skick. En olivgrön tunika, med broderier i svart, är det plagg Bråde oftast bär. Ett par höga stövlar i läder klär fötterna, och dessa är Bråde noga med att ofta smörja in med fett. I vildmark använder han sin smidighet till att röra sig med försiktighet (han säger att han vill röra sig tyst för att inte missa ett möjligt byte, men framförallt är det för att inte kläderna ska komma till skada). Han undviker också i möjligaste mån att väta ned fötterna, och går högst ogärna genom träsk eller vadar över vattendrag. Skulle detta vara oundvilkigt gäller rast och klädvård på andra sidan. Ett par harskinn hänger ofta från hans bälte, en märklg kontrast till övrig klädsel. Bråde bär aldrig vapen, bara en vanlig dolk, samt i obygd en jaktbåge och tillhörande koger och pilar över axeln. Bågen är verkligen ett vackert hantverk, och då Bråde stöter på okänt folk vill han gärna gömma undan den.

Det intryck Bråde oftast först ger är att han är vältalig, och bär på många goda historier och sägner. Han kan föra sig i vilket sällskap som helst, rikt som fattigt, och han får ofta snabbt nya vänner och kontakter. Bråde kan genom talet muntra upp, men också berätta hjärtskärande och lidelsefullt, och om det bjuds tillfälle drar sig Bråde inte för att sjunga, och han gör det någorlunda bra.